French Romantic Painter, 1798-1863 For 40 years Eugene Delacroix was one of the most prominent and controversial painters in France. Although the intense emotional expressiveness of his work placed the artist squarely in the midst of the general romantic outpouring of European art, he always remained an individual phenomenon and did not create a school. As a personality and as a painter, he was admired by the impressionists, postimpressionists, and symbolists who came after him. Born on April 28, 1798, at Charenton-Saint-Maurice, the son of an important public official, Delacroix grew up in comfortable upper-middle-class circumstances in spite of the troubled times. He received a good classical education at the Lycee Imperial. He entered the studio of Pierre Narcisse Guerin in 1815, where he met Theodore Gericaul  Related Paintings of Eugene Delacroix :. | The Death of Sardanapalus | Young Aral in His Room | Babylonische Gefangenschaft | Hamlet and Horatio in the Graveyard | The battle of the Giaurs with the Pascha, after Byrons poem The Giaour |
Related Artists:
Ercole Roberti
1456-1496 Italian Ercole Roberti Gallery Ercole de' Roberti (c. 1451 ?C 1496), also known as Ercole Ferrarese or Ercole da Ferrara, was an Italian artist of the Early Renaissance and the School of Ferrara. He was profiled in Vasari's Le Vite delle pi?? eccellenti pittori, scultori, ed architettori. The son of the doorkeeper at the Este castle, Ercole later held the position of court artist for the Este family in Ferrara. According to Vasari: By 1473, when he was 17, Ercole had left Ferrara and was working in Bologna in the studio of Francesco del Cossa. (According to Vasari, Ercole also apprenticed under Lorenzo Costa in Bologna, but this seems unlikely as he was Lorenzo's senior by seveal years). He is known to have collaborated in the frescoes of Palazzo Schifanoia. Ercole's first mature works are his contributions to the Griffoni Chapel for the San Petronio Basilica in Bologna: a predella depicting the Miracles of St Vincent Ferrer (c.1473) (now in the Pinacoteca of the Vatican), and lateral pilasters for the altarpiece commissioned from del Cossa. In 1480, Ercole created a large altarpiece with a Madonna and Child Enthroned with Saints for Santa Maria in Porto in Ravenna, which is now in the Brera, Milan. Portraits of Giovanni II Bentivoglio and Ginevra Bentivoglio attributed to Ercole de' Roberti (c. 1480) are in the National Gallery of Art, Washington, D.C. Ercole succeeded Cosm?? Tura as court painter to the Este family in Ferrara around 1486. His role apparently went far beyond making art: he accompanied Alfonso d'Este on a papal visit to Rome, served as wardrobe manager for Isabella d'Este's wedding in Mantua, and may even have made salamis. A painting of Portia and Brutus (c. 1486-90), believed to be painted for Eleonora of Aragon, duchess of Ferrara, is in the Kimbell Art Museum, Fort Worth, Texas. Ercole's painting of Saint Jerome in the Wilderness from this period is in the collection of the J. Paul Getty Museum, Los Angeles.
Matthias van Helmont
Antwerp1623-after1679 Brussels
tidemand
Tidemand kom vid 17 års ålder till Köpenhamns konstakademi, studerade där i fem år, tänkte sedan utbilda sig till historiemålare i Munchen, men valde i stället på en kamrats råd Dusseldorf till studieort och reste dit 1837. Han blev elev av Theodor Hildebrandt, men tog tidigare intryck av Carl Friedrich Lessings relativt realistiska historiemåleri. Hans första större målning behandlade ett svenskt ämne, Gustaf Vasa talar till dalkarlarna vid Mora (1841). Målningen inköptes av Rhens och Westfalens konstförening samt förskaffade Tidemand ett resestipendium från Norge och beställning på en altartavla till Vor Freisers kirke i Kristiania. Han reste sedan till Munchen och Italien, återvände till Norge på ett kort besök sommaren 1842, gjorde en studieresa i fjälltrakterna för att samla material till en påtänkt fosterländsk historiemålning, men kom nu till klarhet över sitt mål. Han ville, som han själv yttrat, skildra detta kraftiga naturfolks karaktär seder och vanor. Hans första tavla i detta syfte var Sagoberätterskan 1844, inköptes av drottning Josefina och förskaffade konstnären medlemskap av svenska konstakademien. Efter nya studieresor i Norge målade han Söndagskväll i Hardanger köptes av Oscar I, på slottet i Kristiania och Gudstjänst i en landskyrka. Han bosatte sig 1845 på allvar i Dusseldorf och vann snart ett namn genom de norska bondelivsbilderna. Samma år målade Tidemand i samarbete med Hans Fredrik Gude den romantiska Brudefärden i Hardanger. Revolutionsoroligheterna hade vid denna tid drivit de norske konstnärerna hem till Norge, och det såg ut, som skulle konsten nu bli rotfäst i hemlandet. Impulsen till en nationell konst gavs, men då lugn åter inträdde, återvände konstnärerna till utlandet. Under de närmaste åren målade Tidemand för det av Oscar I uppförda lilla lustslottet Oskarshal, som pryddes av uteslutande norska konstverk, serien Norskt bondeliv. Hans sista arbete var förstudier till en aldrig utförd historiemålning, Kristian IV grundlägger Kristiania, beställd av Oscar II. Tidemand skapade även tre altartavlor. I samarbete med Gude målade han Afton på Kröderen (1849), Ljustring (1850), Likfärd på Sognefjorden (1853), Fiskare i fara (1859), med Sophus Jacobsen Lappar på renjakt (1873) och med Morten M??ller Sinclairs landstigning i Romsdalen (1875). Han blev av sin samtid hyllad som Norges främsta representativa konstnär. Hans betydelse ligger i att han i sin konst gav uttryck åt det nationella uppvaknandet i sitt hemland. På samma gång föreställde han det norska folket för den stora allmänheten i utlandet. I Tyskland betraktades han som en av de främsta representanter i samtidens konst. Han fick många utmärkelser såväl i Tyskland som i Paris och i England, och hans arbeten såldes till höga pris. Sina mest omtyckta målningar upprepade han med tillhjälp av flera medhjälpare gång på gång, några i ända till 12 exemplar. Många av hans arbeten är återgivna i kopparstick och litografi. L. Dietrichson utgav Adolph Tidemand, hans liv og hans værker (2 delar, 1878-79).